Advents ängel skyddar alla ensamma och sorgsna. Så önskar jag att det vore, innerligt!
För länge sedan var adventsstiden en tid av eftertanke t.o.m bot och fasta. Man skulle förbereda sig för julhelgen och dess glädje och fest, ungefär som man gjorde/gör inför påsken.
Numera vet vi ju hur det är: man letar julklappar, man stressar runt i extremt överfulla, pressande och hysteriska köpcentra, lyssnar mot ens vilja på julsånger non-stop och vill bara kräkas.
Men jag har bestämt mig för att nu vill jag inte vara med på det längre. Jag skickar efter en rolig bok var till mina nära och kära(nätbokandeln!billigar också!) Sen bakar vi lite pepparkakor och lussebullar och gör julskinka med grönt och skönt.
Nej, jag tror inte jag går i julottan ens för det är också stressigt: massor av folk, ingen plats att parkera bilen, komma en timme i förtid för att få en sitt plats etc Bättre att sitta i tevesoffan med kaffe och skinkmacka och se på julotta i teve, om man nu vill det.
All stress är av ondo, åtminstone för mig, men bön eller meditation är något som gör både kropp och själ gott. Kanske finns det någon som lyssnar eller så finns det inte det, men det gör inget för mekanismerna därinne i sinnet mår bra av att rikta sig inåt och vara stilla.
